Enligt Dagens Nyheter (20151108) har över 1 miljon jobb försvunnit i Sverige från början av 90-talet fram till idag. En rapport från Stiftelsen för strategisk forskning, SFS, från 2015 prognostiserar att 2,5 miljoner jobb, drygt hälften av Sveriges nuvarande sysselsättning, kan ersättas av robotar inom en 20-årsperiod.

I Tyskland drivs ett nationellt initiativ, Industri 4.0, som handlar om att digitalisera och automatisera den tyska industrin. Ambitionerna sträcker sig så långt som att även delar av produktutvecklingen ska automatiseras. Digitaliseringen av industrin var också en av frågorna som diskuterades på årets World Economic Forum i Davos. Den svenska regeringen aviserade efter det mötet sin ”nyindustrialiseringsstrategi” som i mycket känns som en blek kopia av sin tyska motsvarighet.

Digitalisering av samhället har pågått i decennier men har de senaste åren intensifierats. Flera samverkande tekniska landvinningar gör att även branscher som inte tidigare varit nämnvärt påverkade nu upplever både möjligheter och utmaningar med automatisering och robotar. Inom en tjänsteindustri som finanssektorn känner man också av förändringens vindar. Mjukvarurobotar som Amelia och IBM:s Watson, automatiserar support och administrativa tjänster som hittills har utförts av människor. Nästa steg är automatisering av olika typer av rådgivning.

Forskningen förutspår som sagt att många jobb kommer att försvinna. Men även att många nya yrken uppstår som skapar nya jobb. Dessa jobb kommer dock kräva andra och ofta djupare kunskaper. Bra utbildning med rätt profil blir därför än viktigare framöver. De barn som nu börjar skolan ska ut på arbetsmarknaden om 15-20 år. Vilka krav som ställs kan vara svårt att sia om men det är utan tvivel så att goda kunskaper i grundläggande ämnen som matematik, naturvetenskap, språk, samhällskunskap kommer att vara ännu viktigare kommande decennier för att vi ska kunna vara med i den stenhårda konkurrensen på världsmarknaden.

Kommunernas styrande organ kommunfullmäktige är sedan 90-talet huvudman för skolans utveckling och har därmed ett mycket stort ansvar i att förse dagens och framtidens arbetsmarknad med rätt utbildad arbetskraft. Att döma av kommunens verksamhetsplan för 2016 och strategiska mål för 20016-2019, och då specifikt skolans roll i samhällsutvecklingen, verkar det som att vi fortfarande efter 20 år inte riktigt har förstått detta. Det är hög tid att vi i Enköping formulerar en vision och målsättning för utbildningsverksamheten som utgår från vårt samhällsansvar och som har ambitionen att förse en svensk arbetsmarknad i kraftig förändring med kvalificerad arbetskraft även år 2030.

Under flera decennier växte den svenska ekonomin snabbt vilket gjorde att samhället kunde investera i infrastruktur, samhällsägda  anläggningar (badhus, idrottshallar etc.) och reformer som ökat livskvaliteten hos stora grupper i samhället. Dessa för samhällets utveckling avgörande investeringar bidrog till att ekonomin fortsatte att växa. I huvudsak finansierades dessa investeringar med skattemedel.

Många av de stora infrastrukturella investeringar som gjordes under 60 och 70-talen är nu utslitna och kräver betydande reinvesteringar i exempelvis miljonprogrammet, ”ruttna” badhus, uttjänta reningsverk och utslitna skolor. Under 90-talet lades dessutom stora ansvarområden över på kommunerna genom ”Ädel”-reformen och förflyttningen av ansvaret för utbildningsområdet.

Med ett företagsekonomiskt perspektiv kan man säga att vi under många år levt över våra tillgångar genom att inte i någon form har gjort ”fonderingar” för kommande reinvesteringar. I stället har vi använt de pengar som egentligen inte har funnits till att bygga en allt större kostnadsbörda för kommunerna i form av en fortlöpande (smyg)reformering och en ständigt växande kommunal förvaltning.

Utredare som tex Långtidsutredningen och Konjunkturinstitutet pekar på den kommande kraftiga kostnadsutvecklingen i samhället som hotar att höja våra skatter ytterligare med flera kronor de närmaste åren.

Enköping utgör inget undantag. En grov bedömning som gjorts av Enköpings kommun är att vi kan behöva göra investeringar på över 3 miljarder det närmaste decenniet för att ersätta det som är utslitet. När de ursprungliga investeringarna gjordes en gång i tiden så ledde de till att den svenska ekonomin växte och kommunerna fick tillbaks en del av investeringen i form av högre skatteintäkter. Det kommer sannolikt inte hända denna gång eftersom en reinvestering i sig inte skapar något mervärde. Likväl måste många av investeringarna göras.

Vad kan vi då göra för att möta detta? Enköpings problem är som sagt inte unikt, det finns överallt i samhället. Det är därför viktigt att vi nu lyfter frågan och vågar diskutera den.

Enligt min uppfattning måste en grundläggande princip vara att en mindre del av finansieringen av samhällets tjänster går över skattsedeln. Lita mer på det privata näringslivet och låt individen i större utsträckning bestämma hur inkomst ska disponera.

Fler och fler samhällsinvesteringar som t ex broar och vägar finanserias redan av de som använder dem. Modellen kan också i större utsträckning användas på traditionellt kommunala investeringar som exempelvis vårt nya badhus (s k OPS, Offentlig Privat Samverkan).

Vi lever sedan länge under ett socialdemokratiskt paradigm om hur ett samhälle ska organiseras, en modell som under flera decennier var viktig för att skapa ett socialt stabilt och jämlikt Sverige. Långtidsutredningen konstaterar dock att produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor är väsentligt lägre än i alternativ drivna av det privata näringslivet. Det är därför dags att modernisera den kommunala förvaltningens roll. Överlåt mer av utförandet av traditionellt kommunala tjänster på det privata näringslivet och låt förvaltningarna koncentrera sig på att vara bra beställare.

Kommunerna levererar idag en stor mängd tjänster till invånarna. De är ofta ett sammelsurium av lagkrav, ”defacto”-krav och sånt som är ”bra att ha”. Vi måste bli tydligare i kommunikationen kring det som kommunen levererar och vad det kostar, så kan vi få en bättre dialog om vad vi har råd med.

Ingvar Smedlunds föreslag i Enköpingsposten den 19 februari 2016 om en bred politisk arbetsgrupp kring våra kommande fastighetsinvesteringar är ett utmärkt exempel på åtgärder som behövs för att bryta de politiska låsningar som finns och som hindrar en modernisering av samhällsstrukturerna. Mycket mer behöver dock göras för vi hör redan bruset av den flodvåg av kostnader som är på väg. Vi behöver därför diskussionen och åtgärderna innan vågen sköljer över oss.

Nu finns som de flesta (Enköpingsbor) förmodligen känner till nya planer på byggnation på stadshotellstomten i Enköping. Det gläder mig att många av de insändare som vi kunnat läsa i Enköpingsposten den senaste tiden är mer ”framåtsiktande” än bevarande. En fråga som ofta diskuterats i dessa är höjden på den föreslagna byggnaden. Min uppfattning är att det finns viktigare saker att reflektera över och diskutera. Jag tar upp två av dessa i detta inlägg.

En anledning till att det föreslagna huset har blivit högre i det senaste förslaget från Peab sägs vara kommunens önskemål om butikslokaler mot kyrkogatan. Detta har lett till en diskussion om vi behöver alla planerade lokaler på stadshotellstomten.

Stadscentret som företeelse har en viktig uppgift även framöver i småstäder som Enköping. Vi ska därför ha framtidstro och en vision när det gäller vårt centrum. Det är därför viktigt att vi inte blir fega vid etableringen av butikslokaler i fastigheterna kring torget. Har vi väl byggt annat som t ex bostäder eller kontor är det svårt att om 10-15 år ändra användningen. Alliansen accepterade tyvärr en kraftig neddragning av lokalytorna i kvarteret Fältskären, något som vi kanske kommer att få ångra om några år.

Enköping måste fortsätta att utvecklas om vi ska kunna attrahera nya Enköpingsbor, turister, båtfolk och andra besökare. Vårt centrum är bara en ”kugge” i den helhet som utgör Enköpings kommun. Om vi inte tror på en livaktig framtid för centrum kan vi även lägga ner planerna på att utveckla hamnen, fundera på att flytta värmeverket och reningsverket etc..

Den andra frågan är om den nya byggnaden ska vara en ”pastisch” av tidstypisk arkitektur (sent 1800-tal), eller om den ska representera bra modern arkitektur som fungerar i harmoni med resten av byggnaderna kring torget och dess närområde?

För mig är svaret enkelt. En högkvalitativ, spännande arkitektur i harmoni med omgivningen skapar ett extra värde åt Enköping, en arkitektur som fortfarande är intressant om 50 eller 100 år.  Några exempel på detta från stora vida världen är den nya byggnaden på KTH, Square nine hotel i Belgrad, en bostadsbyggnad i Liljeholmen Stockholm, en byggnad på Grev Turegatan i Stockholm och biblioteket i Visby (Almedalsbiblioteket). Se bilderna nedan.

Jag motionerade i juni 2015 om att vi behöver ta fram en mer detaljerad plan för centrala Enköping (inklusive hamnområdet) med visualiseringar av de tänkta miljöerna. Hade vi haft den framme nu så hade det förmodligen varit lättare att se hur en ny byggnad på stadshotellstomten hade tett sig mot omgivningen.

 

Några exempel på moderna arkitektur i samklang med äldre byggnader

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stora Katrineberg Liljeholmen. Uppfört 2009. Nominerad till årets Stockholmsbyggnad 2010.

Stadsbyggnadskontoret i Stockholm skrev så här innan byggstarten.

”Den föreslagna byggnaden ligger intill befintlig bebyggelse som klassas som mycket intressant ur kulturhistoriskt perspektiv. Med anledning av detta är det viktigt att den föreslagna byggnadens utformning och gestaltning samspelar med befintlig bebyggelse. Kontoret ser dock inget hinder i att byggnaden ges ett modernt uttryck för att inte konkurrera med den äldre bebyggelsen. Kontoret anser att den befintliga bebyggelsen snarare framträder tydligare vid ett sådant förhållningssätt istället för att försöka efterlikna den befintliga bebyggelsens arkitektur i nytillkommande byggnation.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grev Turegatan 8 Stockholm nominerad till Årets Stockholmsbyggnad 2015 stod klar 2014.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KTH Arkitektur Stockholm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Almedalsbiblioteket I Visby. Invigdes 2001

”Arkitekterna Christer Malmström och Anders Grape ville bygga en byggnad med modernt formspråk och moderna material i samspel med den medeltida världsarvsstaden Visby. Den strama yttre formen med sina enkla raka former följer till stor del den gotländska byggnadstraditionen, liksom valet av material och färger. Genom att blanda betong med cement och färgpigment har man fått fram en färg som ligger kalkstenen nära. Hela färgsättningen i olika toner av grått, vitt och grågrönt är det gotländska landskapets färger. I de stora glasytorna speglar sig den medeltida staden både utifrån och inifrån byggnaden.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Square nine hotell i Belgrad

 

 

 

 

Tillsammans med flykting- och migrationsfrågorna blev miljö och hållbarhet de stora frågorna 2015. Det är intressant att se hur enigheten har blivit nästa total när det gäller människans påverkan på miljön. Det hela kröntes ju med det klimatavtal som världen enades om i Paris (COP 21) i slutet av 2015.

Nu är det blivit år 2016 och det är hög tid att på ett klokt och genomtänkt sätt öka fokus på ”vardagsarbetet” med att minska människans fotavtryck på jorden. Vi kan ju alla bidra till detta, och de flesta gör det nog redan på något sätt. Men för att vi ska få ut riktigt effekt måste stat och kommun gå i bräschen och bli mer aktiva och konsekventa.

För om vi tänker till så finns det ofta alternativ som förenar makro och mikro dvs, investeringar med god avkastning och litet ”footprint”. Enköping är en kommun med fantastiska förutsättningar. Vi skulle kunna ligga i framkant och ha en hållbarhetsprofil som är högintressant för framför allt unga medvetna människor.

Här är några initiativ som kan bidra till minskad förbrukning och som kan stärka Enköpings varumärke som en modern stad med hållbarhetstänk, initiativ som skulle kunna påbörjas under 2016.

Enköping ett”Smart city” – Begreppet ”Smart city” etableras nu på många ställen i världen. Tanken är att med bra teknik och genomtänkta lösningar minska belastningen på Jorden och samhället. Flera aktiviteter som ryms inom detta begrepp pågår redan eller är planerade. Genom att bli tydligare i marknadsföringen och genom att samla konkreta aktiviteter inom detta område så ökar vi medvetenheten och slagkraften.https://en.wikipedia.org/wiki/Smart_city

Hållbarhet i våra detaljplaner – Med detaljplanerna kan vi styra hur vi vill att byggandet ska bidra till utvecklingen av vårt varumärke. Vi kan börja med detaljplanen för Korsängsfältet som sannolikt behöver uppdateras innan byggandet av simhallen påbörjas, oavsett var den placeras. Passa då på att förtydliga våra ambitioner när det gäller hållbarhetsaspekterna. Ett bra exempel är Hyllie i Malmö som ska byggas ut till ”Öresundsregionens klimatsmartaste stadsdel”.

Etablera vår första Kretsloppspark i Vafabs regi – Återvinningsstationer har vi haft i många år och de utvecklas fortlöpande. Det är nu dags att ta ett större kliv och etablera Enköpings första Kretsloppspark. Skillnaden är ambitionsnivån. I Kretsloppsparken finns också försäljning av t e x begagnat byggnadsmaterial och jord. Kretsloppsparken Alelyckan

Vidareutveckla vår goda energiproduktion – Enköping har ett bra system med CO2-effektiv fjärrvärme från fliseldning. Solcellstekningen utvecklas snabbt och börjar bli ett alternativ även i ett ”solfattigt” land som Sverige. Ena Energi kan utveckla sin verksamhet så att de i större utsträckning levererar energitjänster (t ex baserade på solenergi)  utanför fjärrvärmenätet.

Solkarta för Enköping – Flera kommuner som t ex Eskilstuna och Uppsala har tagit fram en solkarta över kommunen som ett hjälpmedel för villa- och fastighetsägare att bedöma solpotentialen på ett tak. Kartan visar hur mycket solenergi ett tak kan producera med hjälp av solceller under ett år. Kommuner med solkartor

Utbildningsprogram med hållbarhetsinriktning – Westerlundska gymnasiet har program för både Bygg & Anläggning och El & Energi. Vidareutveckla de båda programmen och låt Enköpings gymnasium bli specialiserade på hållbart byggande.

Bygg klimatsmart i trä – Det finns numera många bra exempel på flerfamiljshus och offentliga byggnader som har stomme i trä. Trä är ett ur många aspekter utmärkt material att bygga hus i. CO2-emission och ekonomi är två med bra resultat. Skriv in i kommande detaljplaner att ett angivet antal hus ska vara byggda i trä.Strandparken Solna

2014 skedde ett historiskt trendbrott. För första gången ökade inte de globala utsläppen av koldioxid trots att världsekonomin växte. Det är den dramatiska tillväxten inom förnybar energi som lett till detta och som bl a beror på att priserna på solceller sjunkit med 80 % sedan 2008. Som inom så många andra områden går utvecklingen rasande fort när det gäller kunskap och teknik som främjar ett hållbarare samhälle.

Oavsett vad
vi tror om människans tekniska innovationskapacitet och förmåga till anpassning så finns det ett par storheter som vi ändå måste förhålla oss till. Vi är snart 7 miljarder människor på en jord med begränsade resurser.

Det kan kännas övermäktigt för en människa i en stressig vardag med jobb, hämtning på dagis och skjuts till fotbollsträning etc. att tro att man kan påverka utvecklingen. Är man dessutom politiker eller tjänstemän i en kommunal verksamhet kan förmodligen strama budgetar och en strid ström av reformer och ökade krav skapa en känsla av maktlöshet.

Men det är nog trots allt så att vi alla i det lilla kan bidra på något sätt. Framförallt så kan vi bidra genom att flytta hållbarhetstänkande lite högre upp i vårt medvetande så att detta blir en mer naturlig del i vårt förhållningssätt.

Man brukar prata om hållbarhet i tre dimensioner

• Ekologi – bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga
• Ekonomi – hushåll med mänskliga och materiella resurser
• Social hållbarhet – uppfyll grundläggande mänskliga behov

Det skulle kunna uppfattas som att dessa tre dimensioner är motverkande krafter som i någon mening är svåra få att samverka. Jag tror att det egentligen är tvärtom, att vi med ett kreativt tänkande, öppet förhållningssätt och intresse kan få dessa krafter att stimulera varandra och faktiskt även skapa kostnadsbesparingar och tillväxt.

Det är dock viktigt att den politiska ledningen i Enköping är tydlig med sina målsättningar och prioriteringar som vägledning för nämnderna och kommunens tjänstemän. Oavsett förvaltningsområde ska ett kreativt förhållningssätt till hållbarhetsaspekterna finnas när vi arbetar med samhällsutveckling. I dialogen med våra leverantörer och entreprenörer ska vi också vara tydliga med våra ambitioner.

Några exempel med potential:

• Vi bygger de närmaste åren flera nya bostadsområden. I utformningen av detaljplanerna kan vi bli tydligare med kommunens förväntningar när det gäller ett hållbart samhälle. Effekterna med det skulle kunna bli
  • fler miljövänliga flerfamiljshus i trä som också har en bra kalkyl
  • Solceller som driver uppvärmning, annan elförsörjning och trafikbelysning
  • Smart hantering av dagvatten
  • Socialt trivsamma ”urban living”-miljöer med integrerad enklare trädgårdsodling och bra möjligheter till annan fritidsverksamhet.
  • Blandad bebyggelse med hyresrätter, ägarlägenheter och bostadsrätter (och småhus).
• Enköping ligger vid Mälarens stora ”vattenreservoar” kanske kan vi kostnadseffektivt använda det vattnet för både kylning och värmning.
• Varumärket ”Enköping, Parkernas stad” kan förstärkas och även involverar hållbarhet som begrepp. Utöver punkterna ovan så kan vi t ex
  • Jobba vidare med vårt fina dagvattenkoncept. Vi har redan nu två fina parker (Korsängen och Paddeborg) som tar hand om dagvatten från stora delar av Enköpings stad med omnejd. Om vi även integrera våra andra fina parker i dagvattenreningen kanske vi även kan ta hand om det dagvatten som idag rinner ut i Enköpingsån och göra parkerna ännu mer spännande.
• En satsning i skolan på modernare pedagogik där man utnyttjar möjligheterna till digitalisering kan leda till färre förflyttningar av elever och lärare mellan olika skolor etc.

Att utveckla ett hållbart samhälle i ekonomisk och social balans och på ett rimligt sätt begränsar förbrukningen av våra begränsade resurser handlar ofta om att på ett klokt och intelligent sätt hitta smarta lösningar med god samhällsekonomi. Många frågor kring hållbarhet skulle, liksom (rikets) försvarspolitik och andra infrastrukturella frågor, kanske inte ens behöva vara partipolitik i traditionell mening, men dit har vi inte kommit ännu…

Jag var för en tid sedan och tittade på det hyreshus som byggs i kvarteret Mesanseglet i Västerås. Det ser vid en hastig titt ut som vilket hus som helst men detta är ett sexvåningshus med trästomme.

Vad är det då för speciellt med detta kan man undra? Under 120 år var det förbjudet i Sverige att bygga trähus med fler än 2 våningar. År 1994 blev det tillåtet igen. Andelen flerfamiljshus i trä har enligt Sveriges träbyggnadskansli sedan ökat från 2 % till 15 % 2008. Regeringen tog under slutet av förra decenniet fram en träbyggnadsstrategi med målet att 30 % av alla nya byggnader ska ha trästomme inom 10-15 år. Det nationella projektet Trästad etablerades också som har ett 30-tal kommuner som medlemmar. Med mer upplysning, utbildning och stimulans hade utvecklingen förmodligen kunnat vara ännu snabbare.

Enligt många bedömare är trähus ur flera aspekter bättre än hus byggda i betong eller stål.

• Koloxidutsläppen reduceras
• Bättre ekonomi
• Byggtiden minskas
• Byggets arbetsmiljö förbättras
• Enklare markarbeten
• Färre transporter
• Förnyelsebara material
• Möjligheter till en varm och behaglig boendemiljö.
• Högre brandsäkerheten i ett modernt trähus än i ett hus med betong eller stålstomme.

Listan kan göras lång över fördelarna med att bygga i trä jämfört med de tekniker som förnärvarande är de dominerade.

Varför byggs då inte fler hus i trä? Svaret är förmodligen ganska enkelt. Under lång tid har det byggts upp en beställare- och leverantörskompetens i kommunerna och hos de stora dominerande byggföretagen som gjort att ny byggteknik har haft svårt att etablera sig. Några undantag finns dock där t ex träcentra som Skellefteå och Växjö kommuner sticker ut. Några medelstora byggföretag som Folkhem, E3 Construction, Plusshus, Lindbäcks och BoKlok har också valt som strategi att bara bygga hus med trästomme.

Utöver Västerås är det några kommuner i vår närhet som har byggt trähus de senaste åren. I Knivsta har Plusshus byggt Kv Sågen i 4 våningar. Och i Sundbyberg har Folkhem tillsammans med Wingårdh arkitektkontor byggt det fantastiskt fina Strandparken i 8 våningar.

Att bygga i trä är ett exempel på klimatsmarta lösningar som förenar hållbarhet, god ekonomi, förkortad byggtid och som tar tillvara på svenska naturtillgångar och traditioner. När vi nu ska bygga nya områden som Kyrkoherdens fiskevatten och Gånsta/Bergvreten har vi möjlighet att sätta en prägel på Enköping som en klimatsmart kommun som satsar på hållbara lösningar för framtiden.

 

För någon tid sedan kom jag ut från en pizzeria på Torggatan i Enköping. Utanför på gatan möttes just två bilar som inte hade plats att passera varandra pga att det stod parkerade bilar längs hela trottoaren mot Paushuset. Jag kunde också notera ett något höjt tonläge mellan förarna när det försökte lösa problemet med att passera varandra på den otillräckliga gatan. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Kanske är det så, men den beskriver utan tvivel mer än det trafikproblem som man ser vid första anblicken.  Några ord som jag kommer att tänka på är växtvärk, strutsmentalitet, beslutsvånda och opportunism.

Enköping växer med ca 500 personer varje år vilket med nationella mått är bra men vi skulle nog behöva växa ännu snabbare för att vårt skatteunderlag ska öka i takt med den kommunala kostnadsexplosion som vi kommer uppleva de närmaste åren. Detta är ett faktum som de flesta som är intresserad av samhällsfrågor förstår. Ett Enköping som växer, får förr eller senare problem med sin infrastruktur. Sedan 1990 har kommunens befolkning ökat med 6 300 personer varav nästa 5 000 av ökningen har skett efter millennieskiftet. Antalet registrerade bilar i Enköping har också ökat betydligt, sedan början av 2000-talet med mer än 3 000.

Enköping är en fin liten stad som ska utvecklas med varsamhet, en utveckling som dock är ofrånkomlig för att möta den expansion och samhällsomvandling som pågår. Enköping har formulerat en bra vision för är 2030 som beskriver var vi vill vara om 15 år men den får också konkreta konsekvenser på utbyggnaden av vår infrastruktur som t ex vägar och parkeringar. Våra långsiktiga visioner är verkligen viktiga som riktningsvisare men för att komma till handling behövs dock andra förmågor som genomförandekraft, mod och helhetsperspektiv. Så trafikanterna på bilden borde inte rikta kritiken mot sina medtrafikanter utan mot den styrande politiska minoriteten. För ett möte i Enköping ska ju alltid vara förknippat med något positivt.