Hänger vi med i utvecklingen?

En tänkare sa nyligen något i stil med ”en så långsam utvecklingstakt som vi upplever nu kommer vi aldrig mer se”. Andemeningen är att utvecklingstakten inom många områden är exponentiell, dvs. den accelererar hela tiden. Ett sådant område är digitaliseringen, en trend som kommer att leda till betydande förändringar i näringslivet och samhället i allmänhet.

I Tyskland genomför regDigitaliseringeringen förnärvarande ett initiativ kallat Industrie 4.0 som handlar om att digitalisera och automatisera industrin. Liknande initiativ finns i USA (Smart Manufacturing Leadership Coalition (SMLC)) och i Sverige (Produktion2030).

Bakgrunden är att vi står inför en fjärde industriell revolution baserad på digitalisering (efter ångmaskinen, elektriciteten och elektroniken). Den kommer, oavsett om vi vill det eller inte, leda till smarta fabriker där automatiseringen har gått så långt att till och med produktutvecklingen är automatiserad. Liknande scenarios kommer vi också att se inom många andra branscher där robotar och smarta maskiner tar över mycket av det människan utför idag.

Möjligheterna är många med detta (liksom riskerna). För att det svenska samhället och näringslivet fortsatt ska vara konkurrenskraftiga även år 2030 krävs dock att vi har en arbetskraft som är anpassad till marknadens förändrade behov.

Den svenska skolan har därför en mycket viktig roll att fylla när det gäller att förse den svenska arbetsmarknaden med arbetskraft som har den kunskap som krävs för att svenskt näringsliv fortsatt ska vara konkurrenskraftigt på världsmarknaden.

Den svenska skolan har sedan 90-talet kommunerna som sina huvudmän. Detta innebär att det är kommunerna som är ansvariga för skolans utveckling (inom ramarna för Skolverkets kvalitetskrav). De har därför både möjligheten och skyldigheten att verkar för att de elever som lämnar skolan är väl förberedda för det digitala samhälle som de ska leva och arbeta i.

Allt detta kokar i slutändan ner till att kommunens beslutande organ (Fullmäktige, styrelse och nämnder) måste ha en förståelse för var samhället är på väg och en idé om hur de vill att kommunen och skolan ska utvecklas i internationellt samhällsperspektiv.

Problemet i Enköping är att den styrande minoriteten helt verkar sakna känsla för detta. Den 3-års plan som nyligen presenterades och beslutades i fullmäktige saknar både vision och plan. Jag hoppas innerligt, för det svenska samhällets fortlevnad, att det inte ser lika illa ut i landets övriga kommuner. Om så är fallet finns en risk att Sverige snart tappar positioner i välståndstoppen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *