Vid kommunfullmäktige den 16 april redovisade de styrande kommunens årsredovisning för år 2017.

En snyggt utformad rapport som berättar de styrandes version av historien. Bitvis blir den tyvärr en politisk pamflett för kommunens styrande partier. Men man kan också mellan raderna läsa en annan historia, en historia om dålig finansiell kontroll, aningslöshet och en politisk ovilja att beskriva verkligheten.

Förvaltningsberättelsen i en årsredovisning ska återge verksamhetens utveckling och betydande händelser (och även det som borde ha hänt).  Med det perspektivet finns det en hel del som borde ha kommenterats där. Jag ska ge några exempel.

Förmågan att bära våra kommande investeringar – Kommunens förmåga att själv finansiera sitt behov av investeringar med löpande överskott från verksamheten brukar anges i ett nyckeltal som kallas för självfinansieringsgrad. Trots påpekanden under hela mandatperioden envisas de styrande med att redovisa en missvisande modell som döljer det faktum att de styrande saknar en lösning på hur man långsiktigt ska klara av att finansiera och behålla den välfärd vi har.

Förmågan att genomföra planerade investeringar – Investeringsbudgeten för 2017 var på 840 miljoner.  Utfallet blev bara 314 miljoner. Mer än 500 miljoner i ej genomförda investeringar. Vad beror det på? Dåliga beslutsunderlag? Dålig planering?  Vad får det för konsekvenser på kommunens totala bokslut. Dvs, vad kostar det Enköping som kommun att vi inte lyckas genomföra våra planer?

Inkomster stiger, men..? – Skatteintäkterna ökar tack vare inflyttningen till kommunen och det gör också de generella statsbidragen som i huvudsak utgörs av det kommunala utjämningsbidraget (Robin Hood-skatten). Enköpings kommun fick under 2017 över 700 MSEK i bidrag från staten, varav drygt 400 MSEK var utjämningspengar. 300 MSEK var så kallade riktade bidrag som har varierat kraftigt de senaste åren. 2016 och 2017 bestod dessa till stor del av bidrag för att möta kommunernas ansvar för våra nyanlända. Från en topp på 322 MSEK år 2016 faller bidragen enligt budget för år 2018 till 219 MSEK. En minskning med mer än 100 MSEK på två år! 100 miljoner är mycket på marginalen. Är det någon som tror att våra kostnader minskar i motsvarande grad under samma period? Det tror inte jag. Hur ser prognosen ut för år 2019?

(Kommentar: Det visade sig också i den första kvartalsrapporten för 2018 att kommunen redan har ett prognostiserat kostnadsöverdrag på 88 MSEK!)

Kostnadsutvecklingen – Mellan 2016 och 2017 ökade kostnaderna i Enköping med 5,6 procentenheter. Genomsnittet för Sveriges kommuner var 4,7 procentenheter. Det innebär att Enköping har en kostnadsutveckling mellan 2016 och 2017 som är nästa 20 procent högre. Vän av ordning undrar då om intäkterna har stigit i samma omfattning med tanke på ökningen av antalet nya Enköpingsbor. Tyvärr ökar intäkterna i motsvarande beräkning bara med 12 procent. Detta är alarmerande och med tanke på att vi redan har en av regionens högsta skattenivåer.

Kommunens ”fantastiska” resultat 2017 – I flera pressmeddelanden berättar de styrande om att man gjort ett överskott på hela 70 MSEK år 2017. Vid ett första ögonkast ser ju resultatet jättebra ut, men vad gömmer sig under ytan. Lite förenklat kan det goda resultatet förklaras av att vi fick nästan 100 MSEK mer i statsbidrag än vi hade budgeterat med under år 2017. Hur hade resultatet sett ut om vi inte hade fått dessa extra statsbidrag?

Inför valåret 2018 överflödades kommunerna förra året av statsbidrag från regeringen. En tydlig strategi för att ta bort kommunernas ekonomi från den politiska agendan. Redan innevarande år beräknas statsbidragen som sagt minska dramatiskt och kommer sannolikt fortsätta att minska år 2019.

I verksamhetsberättelsen borde dessutom sagts några ord om debaclen med Åkersbergs äldreboende, den extremt dyra ishallen och det stora vitesföreläggandet på Samhällsbyggnadsförvaltningen.

Den som sitter vid makten skriver historien. Denna gång har den blivit väl förskönad och tillrättalagd och ger därmed inte en korrekt bild av hur årets resultat har uppnåtts och inte heller en bild av var vi är på väg.