För snart 2 år sedan motionerade jag om att Enköping behöver ta fram en visuell och detaljerad beskrivning av hur vi vill utveckla central Enköping, inklusive hamnområdet. När jag presenterade motionen i KF hade jag två goda exempel från Gävle och Strängnäs med mig. I Strängnäs har man beskrivit ett Turiststråk och ett Kulturstråk. Kulturstråket gör en runda genom staden och passerar t ex domkyrkan, kvarnen och trästaden och slutar där det börjar.

I det uppenbarligen hastigt framtagna förslaget för Enköpings kulturstråk förslår minoriteten att det ska gå mellan Vårfrukyrkan och ett tänkt kommunhus med parkeringshus vid ån (som ska ersätta större delen av Joar).  Tyvärr verkar förslaget mer handla om att legitimera byggandet av ett kulturhus på stadshotellstomten än att marknadsföra Enköping.

Man kan undra vilka detta kulturstråk är avsett för? Enköpingsborna? Besökare/Turister i Enköping? Potentiella Enköpingsbor?

Det presenterade förslaget verkar mest rikta sig till Enköpingsborna eftersom de objekt som nämns längs stråket i huvudsak representerar ”kulturproduktion” (kulturskola, kulturhus och kommunhus(?)), och inte ”kulturkonsumtion” (Enköpings muséum, hamnen, Drömparken/Joar) som sannolikt är mer intressant för besökare och turister. Turismen är för övrigt den bransch som växer snabbast i Sverige (12 %/år), så att få till ett stråk för denna grupp borde ha högst prioritet. Vi som bor här lär ändå hitta de institutioner som finns i den föreslagna dragningen av stråket.

Förslaget att bygga ett kulturhus på stadshotellstomten är knappast förankrat i verkligheten. När SNE på detta sätt ”bländar” Enköpingsborna med sitt förslag till kulturstråk och nytt kulturhus på stadshotellstomten känns det som en modern variant av det antika Roms ”bröd och skådespel åt folket” *. För bakom förslaget döljer sig utan tvivel ökade kostnader och subventioner (bio, teater etc.) för kommunen och de har inte någon ”motpost” i ökade turistintäkter.

Enköpings kultur- & turiststråk bör istället var ett sätt att lyfta fram och förtydliga vårt kulturhistoriska arv, dvs. de byggnader och miljöer som på olika sätt präglar Enköping. Stråket bör också sluta där det börjar.

Enköping har brunnit minst 4 gånger och mycket revs under mitten av 1900-talet, så vi har inte så mycket gamla bebyggelsen kvar. Det vi har är en fin Mälarhamn, spår av en klassisk industrikultur med JP Johanssons museum (Vid sekelskiftet fanns det 29 fabriker i Enköping) samt byggnaderna på och i närheten av Kyrkåsen. En naturlig sträckning för ett turist/kulturstråk skulle därför kunna vara

• Kyrkåsen med
  • Gymnastikhusetfrån 1905 ritad av Ivar Tengbom (konserthuset och Handelshögskolan.),
  • Tingshusetfrån 1895 ritat av Emil Viktor Langlet (Stortinget Oslo, Borgerskapets Änkehus, Stockholm och ett stort antal kyrkor).
  • Rådhusetbyggt 1786.
  • Vårfruskolanbyggd 1864.
  • Och den vackra prästgården(byggd före branden 1799) vid Afzeliiplan, som också är Enköpings äldsta park från slutet av 1800-talet.
• längs Kyrkogatanvia (ett lummigt) Stora torget med ”De fyra elementens brunn” från 1958 (Nils Sjögren) och Westerlundska gården.
• Ner till Drömparken och (ett renoverat) Joar byggt i slutet av 60-talet (arkitekt Lars Bryde).
  

           

 

 

 

 

 

        Förslag från ETTELVA arkitekter

• Längs den vackra åpromenadenfram till hamnen med ett uppsnyggat hamnområde (som visar Enköpings historia som Mälarhamn) med ett levande Hamnverken (som bl a visar Enköpings industrihistoria)
• En promenad upp genom allén längs Östra Ringgatan(uppsnyggad med blomsterarrangemang)
• Via Wallinskagården från slutet av 1800-talet och Anno 1799 tillbaks till Kyrkåsen.

Fotnot: ”Bröd och skådespel åt folket” hänvisar till det sätt de styrande i det antika Rom distraherade de lägre klasserna från rådande samhällsproblem.