Under flera decennier växte den svenska ekonomin snabbt vilket gjorde att samhället kunde investera i infrastruktur, samhällsägda  anläggningar (badhus, idrottshallar etc.) och reformer som ökat livskvaliteten hos stora grupper i samhället. Dessa för samhällets utveckling avgörande investeringar bidrog till att ekonomin fortsatte att växa. I huvudsak finansierades dessa investeringar med skattemedel.

Många av de stora infrastrukturella investeringar som gjordes under 60 och 70-talen är nu utslitna och kräver betydande reinvesteringar i exempelvis miljonprogrammet, ”ruttna” badhus, uttjänta reningsverk och utslitna skolor. Under 90-talet lades dessutom stora ansvarområden över på kommunerna genom ”Ädel”-reformen och förflyttningen av ansvaret för utbildningsområdet.

Med ett företagsekonomiskt perspektiv kan man säga att vi under många år levt över våra tillgångar genom att inte i någon form har gjort ”fonderingar” för kommande reinvesteringar. I stället har vi använt de pengar som egentligen inte har funnits till att bygga en allt större kostnadsbörda för kommunerna i form av en fortlöpande (smyg)reformering och en ständigt växande kommunal förvaltning.

Utredare som tex Långtidsutredningen och Konjunkturinstitutet pekar på den kommande kraftiga kostnadsutvecklingen i samhället som hotar att höja våra skatter ytterligare med flera kronor de närmaste åren.

Enköping utgör inget undantag. En grov bedömning som gjorts av Enköpings kommun är att vi kan behöva göra investeringar på över 3 miljarder det närmaste decenniet för att ersätta det som är utslitet. När de ursprungliga investeringarna gjordes en gång i tiden så ledde de till att den svenska ekonomin växte och kommunerna fick tillbaks en del av investeringen i form av högre skatteintäkter. Det kommer sannolikt inte hända denna gång eftersom en reinvestering i sig inte skapar något mervärde. Likväl måste många av investeringarna göras.

Vad kan vi då göra för att möta detta? Enköpings problem är som sagt inte unikt, det finns överallt i samhället. Det är därför viktigt att vi nu lyfter frågan och vågar diskutera den.

Enligt min uppfattning måste en grundläggande princip vara att en mindre del av finansieringen av samhällets tjänster går över skattsedeln. Lita mer på det privata näringslivet och låt individen i större utsträckning bestämma hur inkomst ska disponera.

Fler och fler samhällsinvesteringar som t ex broar och vägar finanserias redan av de som använder dem. Modellen kan också i större utsträckning användas på traditionellt kommunala investeringar som exempelvis vårt nya badhus (s k OPS, Offentlig Privat Samverkan).

Vi lever sedan länge under ett socialdemokratiskt paradigm om hur ett samhälle ska organiseras, en modell som under flera decennier var viktig för att skapa ett socialt stabilt och jämlikt Sverige. Långtidsutredningen konstaterar dock att produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor är väsentligt lägre än i alternativ drivna av det privata näringslivet. Det är därför dags att modernisera den kommunala förvaltningens roll. Överlåt mer av utförandet av traditionellt kommunala tjänster på det privata näringslivet och låt förvaltningarna koncentrera sig på att vara bra beställare.

Kommunerna levererar idag en stor mängd tjänster till invånarna. De är ofta ett sammelsurium av lagkrav, ”defacto”-krav och sånt som är ”bra att ha”. Vi måste bli tydligare i kommunikationen kring det som kommunen levererar och vad det kostar, så kan vi få en bättre dialog om vad vi har råd med.

Ingvar Smedlunds föreslag i Enköpingsposten den 19 februari 2016 om en bred politisk arbetsgrupp kring våra kommande fastighetsinvesteringar är ett utmärkt exempel på åtgärder som behövs för att bryta de politiska låsningar som finns och som hindrar en modernisering av samhällsstrukturerna. Mycket mer behöver dock göras för vi hör redan bruset av den flodvåg av kostnader som är på väg. Vi behöver därför diskussionen och åtgärderna innan vågen sköljer över oss.

Nu finns som de flesta (Enköpingsbor) förmodligen känner till nya planer på byggnation på stadshotellstomten i Enköping. Det gläder mig att många av de insändare som vi kunnat läsa i Enköpingsposten den senaste tiden är mer ”framåtsiktande” än bevarande. En fråga som ofta diskuterats i dessa är höjden på den föreslagna byggnaden. Min uppfattning är att det finns viktigare saker att reflektera över och diskutera. Jag tar upp två av dessa i detta inlägg.

En anledning till att det föreslagna huset har blivit högre i det senaste förslaget från Peab sägs vara kommunens önskemål om butikslokaler mot kyrkogatan. Detta har lett till en diskussion om vi behöver alla planerade lokaler på stadshotellstomten.

Stadscentret som företeelse har en viktig uppgift även framöver i småstäder som Enköping. Vi ska därför ha framtidstro och en vision när det gäller vårt centrum. Det är därför viktigt att vi inte blir fega vid etableringen av butikslokaler i fastigheterna kring torget. Har vi väl byggt annat som t ex bostäder eller kontor är det svårt att om 10-15 år ändra användningen. Alliansen accepterade tyvärr en kraftig neddragning av lokalytorna i kvarteret Fältskären, något som vi kanske kommer att få ångra om några år.

Enköping måste fortsätta att utvecklas om vi ska kunna attrahera nya Enköpingsbor, turister, båtfolk och andra besökare. Vårt centrum är bara en ”kugge” i den helhet som utgör Enköpings kommun. Om vi inte tror på en livaktig framtid för centrum kan vi även lägga ner planerna på att utveckla hamnen, fundera på att flytta värmeverket och reningsverket etc..

Den andra frågan är om den nya byggnaden ska vara en ”pastisch” av tidstypisk arkitektur (sent 1800-tal), eller om den ska representera bra modern arkitektur som fungerar i harmoni med resten av byggnaderna kring torget och dess närområde?

För mig är svaret enkelt. En högkvalitativ, spännande arkitektur i harmoni med omgivningen skapar ett extra värde åt Enköping, en arkitektur som fortfarande är intressant om 50 eller 100 år.  Några exempel på detta från stora vida världen är den nya byggnaden på KTH, Square nine hotel i Belgrad, en bostadsbyggnad i Liljeholmen Stockholm, en byggnad på Grev Turegatan i Stockholm och biblioteket i Visby (Almedalsbiblioteket). Se bilderna nedan.

Jag motionerade i juni 2015 om att vi behöver ta fram en mer detaljerad plan för centrala Enköping (inklusive hamnområdet) med visualiseringar av de tänkta miljöerna. Hade vi haft den framme nu så hade det förmodligen varit lättare att se hur en ny byggnad på stadshotellstomten hade tett sig mot omgivningen.

 

Några exempel på moderna arkitektur i samklang med äldre byggnader

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stora Katrineberg Liljeholmen. Uppfört 2009. Nominerad till årets Stockholmsbyggnad 2010.

Stadsbyggnadskontoret i Stockholm skrev så här innan byggstarten.

”Den föreslagna byggnaden ligger intill befintlig bebyggelse som klassas som mycket intressant ur kulturhistoriskt perspektiv. Med anledning av detta är det viktigt att den föreslagna byggnadens utformning och gestaltning samspelar med befintlig bebyggelse. Kontoret ser dock inget hinder i att byggnaden ges ett modernt uttryck för att inte konkurrera med den äldre bebyggelsen. Kontoret anser att den befintliga bebyggelsen snarare framträder tydligare vid ett sådant förhållningssätt istället för att försöka efterlikna den befintliga bebyggelsens arkitektur i nytillkommande byggnation.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grev Turegatan 8 Stockholm nominerad till Årets Stockholmsbyggnad 2015 stod klar 2014.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KTH Arkitektur Stockholm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Almedalsbiblioteket I Visby. Invigdes 2001

”Arkitekterna Christer Malmström och Anders Grape ville bygga en byggnad med modernt formspråk och moderna material i samspel med den medeltida världsarvsstaden Visby. Den strama yttre formen med sina enkla raka former följer till stor del den gotländska byggnadstraditionen, liksom valet av material och färger. Genom att blanda betong med cement och färgpigment har man fått fram en färg som ligger kalkstenen nära. Hela färgsättningen i olika toner av grått, vitt och grågrönt är det gotländska landskapets färger. I de stora glasytorna speglar sig den medeltida staden både utifrån och inifrån byggnaden.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Square nine hotell i Belgrad