En sång om frihet och valfrihet

Det sitter en gråsparv på vårt stalltak. Hans ”tjilp” ekar mellan väggarna på gården och får mig att känna ett speciellt välbehag. Alldeles säkert har det sitt ursprung i gråsparvarna i min barndoms radhuslängor från stockholmsförorten där jag är uppvuxen. De spritputsade 40-talsfasaderna med tegel på taken skapade det speciella, lätt ekande ljudet. Gråsparv 2 beskurenNär jag nu står i min nya ”förort” och lägger plattor framför stallingången är likheten i ekot slående, om än något mjukare.

Kanske var det gråsparvarna i radhusområdet som fick mig att lyfta blicken från marken framför mig och se att himlen för det mesta är (moderat) blå och att om man försöker se lite längre än sin nästipp så ser man ju faktiskt lite mer… Och kanske var det när sparvarna lyfte från radhustaken som jag fick en första förnimmelse om vad frihet och valfrihet innebär.

Måhända bidrog mitt tidiga fågelskådande till min moderata grundsyn. Troligare är dock att mina föräldrars liberala livssyn gjorde större avtryck. Trots att de kom från enkla förhållanden levde de efter en intuitiv ideologi med möjligheter och ansvar där individen är stark om man ger den rätt förutsättningar.

Det finns oräkneliga exempel på hur individer kan växa och stimuleras till utveckling och kreativitet när vi lyfter fram dem ur ett anonymt kollektiv. Jag tror att de flesta håller med mig om det. Tyvärr verkar dessa lättvunna erfarenheter glömmas bort så fort vi får en socialistisk regering eller socialistisk kommunal ledning. Då återgår vi till kollektivets lovsång, individens möjlighet till utveckling och kreativitet reduceras och en våt filt dras över hela samhällssektorer. Några exempel på detta är tankarna på att summariskt minska möjligheterna till privat företagande i välfärdssektorn, reduceringen av ROT/RUT, och som i Enköping, planerna på att ta bort den kommunala utmaningsrätten.

Samhällsutvecklingen i Sverige och i synnerhet i Enköping bygger i hög grad på att små företag och riskvilliga entreprenörer vågar ta klivet ut i osäkerhet. Som politiker har vi ett speciellt ansvar i att vara hinderröjare för dessa. Men vi kan alla bidra till att stimulera initiativtagande och kreativitet i samhället. Så varför inte låta gråsparvens ”tjilp” vara en påminnelse även för dig. Var gång du hör den, fundera över vad du kan göra för att stimulera individer och kreativitet i din omgivning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *