Funderingar från Förorten

31 mars 2015 presenterade ordföranden för Vård & Omsorg i Östersund Mona Modin Tjulin (S) i bl a SVT P4 Jämtland resultatet av en unik studie som gjorts i Östersund där man under ett år gjort en jämförelse av två exakt likadana äldreboenden. Det ena bedrivet i privat regi det andra i kommunal. Analysen av resultatet som gjorts av en fristående analytiker visar att uppnådd kvalité i de båda alternativen var exakt den samma. Enda skillnaden var att det privata alternativet drevs till 26 % lägre kostnad. Modin Tjulin konstaterar att ”det finns en del kommunen kan utveckla”.  8 april visade SVT också ett nyhetsinslag från Älandsgården (drivs av Vardaga) utanför Härnösand som utsetts till årets bästa demensboende 2015. Man har där lyckats utforma en effektiv verksamhet som tar utgångspunkt i varje boendes eget behov.

Statistik och information kommer dagligen från olika välfärdsområden med liknande exempel på hur privata alternativ bidrar till att vidareutveckla våra välfärdstjänster, en kunskap som för länge sedan borde tagit död på den för samhället och oss kunder förödande och kostsamma ideologiska diskussion om välfärdstjänsterna ska levereras av kommunala verksamheter eller privata aktörer.

Den stora fördelen med ett ökat utbud av olika välfärdstjänster är naturligtvis vår möjlighet som brukare att själva välja hur tjänsten vi efterfrågar ska utföras och till vilken kvalitet. Men vi får inte heller glömma bort den krassa verklighet som samhällets ökande kostnader för välfärden innebär och där ökad konkurrens utan tvivel stimulerar utvecklingen mot bättre lösningar.

I senaste numret av Vårt samhälle (14 2015) redovisas att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) räknar med att kostnaderna för välfärden i snitt kommer att öka med 13 % fram till 2020, detta i en situation när många kommuner, inkl. Enköping, också har mycket stora investeringar framför sig i form av återinvesteringar i badhus, reningsverk, VA-nät mm. Vi måste därför bli mer praktiska än ideologiska i synen på samhällets tjänster och svänga debatten från ett kommunalt/privat utförarperspektiv till en diskussion om vad kommunens tjänster till dess invånare faktiskt ska innehålla och får kosta, oavsett utförare.

Oavsett om det gäller förvaltning av kommunens fastigheter, skolverksamhet, eller vård & omsorg och oavsett om tjänsten levereras genom kommunal drift, intraprenad eller privat utförare så måste vi bli bättre på att beskriva och ställa krav på de tjänster som vi vill ha levererade och framför allt fortlöpande följa upp att innehåll och kvalité överensstämmer med det vi förväntar oss.

SKL räknar med att kostnaderna för välfärden kommer att öka med 13 % fram till 2020. Samtidigt har vi i Enköping nödvändiga investeringar i storleksklassen 3-4 miljarder de kommande åren i badhus, ishall, skolor, reningsverk, stora renoveringsbehov av VA-nätet mm.

Trots denna allvarliga situation baserar sig många beslut inte på ekonomiskt rationella grunder utan påverkas av ideologiska blockeringar.

I slutet av mars 2015 beslutade Kommunstyrelsen i numera vänsterstyrda Uppsala att avskaffa utmaningsrätten (Detta samtidigt som 3 ärenden om utmaning var uppe för beslut). I Enköping har den vänsterstyrda minoriteten i sin budget för 2015 också aviserat att de har för avsikt att avskaffa utmaningsrätten.

På senaste mötet i Tekniska Nämnden (20150319) togs ett liknande ideologiskt baserat beslut. Utan tillräckliga underlag beslutades summariskt av den vänsterstyrda minoriteten att plocka hem den förvaltning av kommunens fastigheter som upphandlades under förra mandatperioden, till förmån för kommunens egen driftorganisation. I det korta perspektivet ser det hela ut att vara en god affär. Samhällsbyggnadsförvaltningen har uppenbarligen gjort ett bra jobb med att effektivisera sin egen verksamhet vilket gör att man nu lyckas svälja en volymökning på ca 50 %. Utan ideologiska skygglappar borde det dock varit naturligt för minoriteten att fråga sig om det finns överkapacitet i kommunens egen organisation och om det således är möjligt att minska budgeten och kostnaderna för förvaltningen innan beslut tas om byte av utförare?

Ett tredje exempel är Skolnämndens beslut den 19 mars 2015 att på grumliga ideologiska grunder avveckla vårdnadsbidraget. Förnärvarande har föräldrar till 47 barn mellan 1-3 år valt detta alternativ till förskola. För kommunen kan detta beslut innebära en kostnadsökning på flera miljoner.

Vad vi börjar skönja är en flodvåg av ökade kostnader med risk för kraftigt höjda skatter. Vi kommer sannolikhet framöver i större utsträckning bli tvingade att välja bort samhällstjänster och service som idag känns självklara då samhällets pengar inte längre räcker till allt vi vill ha. Att i ett sådant läge drivas av ideologi och avvika från ekonomiskt rationella grunder är osunt och en allvarlig misshushållning av Enköpingsbornas tillgångar. Ska vi ha någon rimlig chans att möta den ovan beskrivna kostnadsutvecklingen i Enköping måste vi bli bättre på att hjälpa tjänstemännen med innehållet och kvaliteten i de tjänster som vi vill att de ska leverera, istället för att låsa oss i en icke fruktsam diskussion om vem som ska vara utförare.